Månad: april 2020

I helgen var jag och en nära vän till mig och vandrade John Bauerleden mellan Huskvarna och Gränna. Det bestämdes lite spontant och vi packade med oss en liten matsäck. Den leden är ca 5 mil och har man aldrig vandrat 5 mil i kuperad terräng (vilket jag inte har gjort) så har man ingen aning om vad som väntar men min vän var säker på att vi skulle klara detta under en dag.
Så här i efterhand kan jag säga att 5 mil är en lång sträcka att gå på bara en dag. Men glada och laddade startade vi vår vandring ca 06,20 på lördag morgon. Vi gick någon timma och småpratade men sedan glesades samtalen ut och vi gick långa sträckor i tystnad. Vilket var så skönt, tänk att ha en vän som man kan gå sida vid sida med och bara vara helt tyst. Vi mötes av väldigt vacker natur, fågelkvitter och bitvis total tystnad. Det var t o m så att vi stannade upp bara för att lyssna på tystnaden.
För mig var denna vandring väldigt skön, skitjobbig, välbehövlig och en utmaning som jag behövde. Jag fick mycket tid för mina egna tankar, jag har ett tag känt mig något vilsen så att faktiskt ta tillvara på denna tiden var guld värd för mig. Att få reda i mina tankar och bara vara utan att störas av yttre faktorer som mobilen, tv:n, trafik och en andra massa ljud och brus. Sedan var det en jobbig vandring då det inte någonstans längs vägen fanns markerat hur långt vi gått så vi hade ingen aning om hur långt vi gått eller hur långt vi hade kvar och rent psykiskt när man börjar bli lite trött var det jobbigt.
Jag började få ont i mina höfter efter kanske ca 10 h och då hade vi ca 4 h kvar tills vi kom fram. Men jag hade bestämt mig för att jag skulle klara detta så jag bet ihop och gick på, jag hade gångstavar vilket hjälpt mig mycket då hela kroppen kunde samarbeta för att avlasta det onda något. Men just det där att jag gick på kan tyckas vara dumdristigt men för mig var det så nyttigt att få känna att jag har vilja och pannben att slutföra något trots att det börjar kännas jobbigt. Och just den där känslan som jag fick uppleva att jag kan mer än jag tror och att det gör lite ont ibland kan stärka mig. Vi hade en backup, ifall vi skulle behöva bryta innan vi kom till vårt mål så hade jag fått allt för ont så hade vi så klart brutit men jag tyckte det var hanterbart och stärkande.
Men kan rekommendera denna leden men att man kanske planerar en övernattning på vägen, det fanns fina vindskydd och torrklosetter längs vägen.
Förutom den vackra naturen och upplevelsen i den, så bär jag med mig styrkan jag kände i mig själv och försöker påminna mig själv om den dagligen.
Så till sist vill jag skicka med att våga utmana er själva, det kan kännas tungt och jobbigt men vinsten man kan göra av att se att man klarar det där som var tungt och jobbigt är fantastiskt.